Någon måste våga prata!

Hej på er mina fina läsare!
Detta
inlägget blir faktiskt ett av mina mest personliga jag någonsin skrivit på min blogg och jag har funderat på att göra detta inlägget sedan i slutet av förra året men det har varit en tvekan över hur folk ska ta det. Men jag har insett att jag struntar i hur folk tar detta, jag vet att det finns så sjukt många som går igenom detta och om det inte är någon som pratar om det så kommer det alltid vara lite tabu. Jag vill prata om det, jag vill att folk som går igenom samma saker ska ha mer information än vad jag hade. Det jag tänker prata om idag är hur det egentligen är att vara inlagd på psykiatrisk avdelning. Jag varnar redan nu för att detta kommer bli ett långt inlägg.

Jag har varit inlagd på psykiatrisk avdelning 2 gånger i mitt liv, första gången när jag var 18 och båda gångerna var jag där 2 veckor. För er som inte vet vad det innebär så är det att när en läkare anser att du är en fara för dig själv eller andra och det finns en stor risk att du skadar dig så kan man bli inlagd, precis som om man har en fysisk skada och behöver ligga på sjukhus.

Det finns så många olika syner på att bli inlagd på just den avdelningen och särskilt av dem som aldrig själva blivit det. Vissa tror att det är som värsta semestern, att man får ligga i en säng och kolla netflix hela dagarna medan vissa har bilden av att det fortfarande är som de mentalsjukhus vi hade förr. Jag kan säga att det inte är något av det. Jag kan bara tala för mina erfarenheter och det är säkert olika från ställe till ställe men såhär var det när jag blev inlagd.

Man kommer till en avdelning där dörren är låst ( för att ingen ska kunna ta sig ut) och man får ett rum, oftast som man delar tillsammans med någon annan då det är platsbrist. I mitt fall åkte mamma hem och hämtade kläder och liknande till mig och när hon kom tillbaka med det så var där en skötare som kollade genom exakt allt för att där inte skulle vara något man inte fick ha. Saker man inte fick ha på sitt rum var såklart vassa saker tex rakhyvlar, men även nagellack, sladdar av någon form, snören i tex kläder, cigaretter och säkerligen fler saker som jag i nuläget inte kommer ihåg. Datorsladd och mobilladdare tog de och la i ett låst rum vilket innebar att man behövde gå till en skötare och fråga om de kunde lägga ens mobil på laddning och sedan en gång till gå och fråga om man kunde få tillbaka den.

Första dygnet ville personalen se mer vem jag var eftersom de inte kände mig vilket innebar att jag varje minut hade en skötare som gick med mig när jag gick och åt, de satt utanför mitt rum med dörren öppen och tittade på mig vare sig jag satt och läste eller sov, man fick inte låsa toaletten och om de tyckte man tog för lång tid så knackade de och hade även rätten att gå in och se så att man inte gjorde något. Detta gjorde dem i 1 dygn på mig. Sen händer det inte särskilt mycket på en psykiatrisk avdelning, främst är man ju där för att förvaras för att man inte ska kunna skada sig själv men man har även samtal med en läkare som kan ändra i mediciner och liknande och medicinerna delades ut av sjuksköterskor som sedan stod och tittade medan du svalde dem för att du inte skulle spara dem. Under perioden jag låg inlagd fick jag första veckan inte gå ut alls medan jag under andra veckan sakta men säkert började få permissioner där jag tillexempel först fick gå ut 1 timme tillsammans med mamma vilket sen utvecklades till att jag fick fika med en kompis och i slutet fick jag även gå ut en promenad själv och även sova hemma. Men det var även på den avdelningen jag för första gången provade akupunktur då det var en sköterska som rekommenderade om det och det var något som funkade för mig.

Det är ungefär det som händer, resten av tiden sitter du inlåst på en avdelning med folk du inte känner under en period när du mår som sämst. Så nej, det är definitivt inte en semester att sitta där men de håller inte heller på med lobotomi som man gjorde förr. Man förvaras där för att någon ska kunna hålla koll på en. Tyvärr får man inte den vården man behöver eftersom det saknas så enormt mycket resurser men de allra flesta i personalen gör allt de kan för att man ska få det bra.

Här nedan lägger jag in lite bilder som jag tog under båda gångerna jag var inlagd, bland annat från när jag hade en akupunkturnål i huvudet!

XOXO Johanna


Gillar

Kommentarer

SofiaLissmyr
SofiaLissmyr,
Tycker det är så bra att du skriver om sånt här, både viktigt och intressant enligt mig. Sånt här behöver pratas mer om då det nästan aldrig görs tycker jag. Du är så modig och stark som tar upp detta! Massa kramar:) <3
nouw.com/sofialissmyr
Johannna
Johannna,
Tack finaste Sofia ❣
nouw.com/johannna
Louise
Louise,
Så fint att du delar med dig vännen! Jag har också varit inlagd!<3
louiseelinore.com
Johannna
Johannna,
IP: 82.99.3.229